Scenen: mitt sovrum. Tiden: morgon för hundarna, förmiddag för mig, d.v.s. nästan 9. Jag tycker det är väldigt mycket dags för morgonpromenad så jag går och väcker dem. Efter en stund har de lyckats krångla sig ut täcket.
Mmm... du, brorsan, vi kanske skulle gå upp i alla fall?
Å, du är så jobbig, hur kan du ens tänka på sånt. Det är ju kallt ute, dessutom.
Fast hon står ju där och vill att vi ska gå...
Okej då, vi behöver väl inte skynda oss i alla fall.
Vaddå promenera? Vi har faktiskt inte tid med sånt precis just nu.P.S. Ja, jag vet att hundar inte kan prata men håll med om att deras kroppsspråk ibland är väldigt tydligt och inbjuder till tolkning. D.S.
4 kommentarer:
Tack för att du och fyrbeningarna förgyller vår dag! Såååå underbara bilder. Med Ridgebacks i familjen vet jag precis hur det är.
Hoppas nu att ni får ett riktigt GOTT NYTT ÅR!
Kram
Dom små tussarna då! :) <3
Här har vi grabbarna som fattat vad det handlar om. Inte är det nån brådska att komma ut i kyla och blåst , bättre att stanna under täcket så länge det går :-)
Tack för snälla kommetarer! Det är allt tur att man oftast har mobilen beredd :)
Skicka en kommentar