Shiiiit också

Nagga, nagga på storebror.

Packade och åkte till Stockholm. Räknade snabbt ut att dryga åtta mil till djursjukhuset och vara där 7.15 var ingen bra kombo med mörker och halka. Däremot lät en trevlig utflykt till Mamma och Pappa och två mil till djursjukhuset som en mycket bra idé. Kombinera nöje med nytta och nytta, liksom.

Otto fastande. Gastroskopi kräver en alldeles tom mage. Glada skuttar de in till M'n'M och innan jag kommit ur kläderna står den olyckan och smakar på systerhunden Selmas mat. Jälla schiiit är det minsta man kan säga då. Ringde till veterinären men de sa absolut nej - dels kan mat, även om aldrig så lite, förstöra "utsikten" (insikten?) och dels kan mat i magen ge andra problem när man börjar rota runt.

Å, som jag väntat på att komma iväg. Faktiskt räknat dagar och timmar. Dels är det förstås synd om Otto som har så ont och dels är det synd om oss som oroar oss och om mig, som inte får sova på nätterna. Vill få cortison, dietmat och allt det andra som behövs för att få ordning på den lilla gule.

Där satt jag och var så ledsen, så ledsen. De skulle ringa under veckan och ge oss en ny tid, jag fick inte ringa själv. Räknade snabbt ut hur lång tid det skulle ta innan Otto får en ny chans. Då, klockan sju på kvällen ringer det, från Södra Djursjukhuset. De undrade om vi kunde nästa tisdag. Klart vi kunde!

Så nu är det bara en vecka att räkna ner och det måste ju gå.