Prins Quince

Skrangelben

2012-01-30T15:53:00.003+01:00

Tja, vad kan man säga? Det ser värre ut på bild än i verkligheten? Tur att det är säsong för täcken så jag slipper bli polisanmäld för hundmisshandel? Har i alla fall köpt en ny sorts hundmat så ska vi se om det funkar bättre för Ottos stackars lilla mage.

Veckorapport

2012-01-29T20:43:00.005+01:00

Ottos mage säger nej, nej till den vegetariska maten som kostade 1000 för en säck. Det mesta är förstås kvar. Använder någon Proplan HA så är den till salu billigt! Fast säg inget till Q, han ääälskar det.

Så nu är han tillbaka på ris-å-fisk-dieten med tillsats av Standardt Mage (probiotika mm som passar hundmagar). Cortisonet gör honom hungrig som en varg. Förra helgens utbrott resulterade i en viktförlust på två kilo, som han verkligen inte hade råd att förlora. Det gör väl sitt till för hungern.

I alla fall tur att det är säsong för täcken annars hade jag väl fått spö för att jag svälter min hund.

Pratade med djursjukhuset och de tipsade om ett annat foder, Hill's Z/D. Tyvärr kan jag naturligtvis inte få tag på det förrän imorgon, när djurkliniken öppnat igen. Så vi ser fram emot morgonpromenad dit imorgon.

Fortfarande sover Otto (dvs. jag också) inte ordentligt. Ont i magen, vanka, vanka men vi har i alla fall inte behövt gå ut på natten på snart en veckan nu. Tycker rätt synd om oss, särskilt förstås om Otto men jag blir faktiskt allvarligt tokig när han ligger och gråter för sig själv.

Annars tror jag jobbfronten börjar röra lite på sig, nu är säsongen igång efter julhelger, verkar det. Mycket tid går åt till målning av bostadsrättsföreningens källare. Vad sägs om 15 dörrar, båda sidor + foder...

Suuk hund

2012-01-22T12:59:00.006+01:00

Suuk hund

Efter nio promenader i nattens storm (på tio timmar!) är jag helt slut. Med tanke på att jag körde systerson Anton till Skavsta med revälj halv fem igår så kan vi börja använda ordet "sömnskuld" här. Hade jag varit ute och festat hade jag ju fått skylla mig själv...

Sitter här (med en utmattad hund på varje sida i kökssoffan) och funderar över hur folk egentligen klarar att ha sjuk hund och jobba samtidigt. Ja, jag vet att vi haft flera sjuka hundar och jobbat samtidigt så på något sätt måste det ju funka "with a little help from my friends (aka flickorna)".

Men om man tar denna vecka som exempel så lämnade jag in Otto hos veterinären i Stockholm kl 7.30 på tisdagmorgonen. Hemma runt 16 = en arbetsdag borta. Medicin och mat jämt fördelt i tiden, fyra gånger om dagen. En halvtimmes massage för att försöka hålla ryggraden under kontroll. Extra promenader nu eftersom cortisonet ger ökad törst och därmed ökat promenadbehov. Åsså ovanpå detta, nästan ingen nattsömn. Och nu har detta hållit på typ halva Ottos liv.

Å andra sidan får man komma ihåg att gul hund ändå är glad mellan varven. Han "dödade" min toffel innan senaste promenaden och överfaller gärna sin bror när chansen ges.

Frimärkssamling istället, någon?

Draken

2012-01-19T10:44:00.006+01:00

Ån är densamma, hundarna likaså. Världens bästa flickor var på besök i helgen och bilden är tagen på morgonpromenaden. Lägg märke till Q som oroar sig för att bli kidnappad av de där långbeningarna.

Idag var det halt, mycket halt eftersom det kom lite snö igår kväll. Särskilt runt ån blir det halt. Där gick vi i godan ro vår morgonpromenad när Q fick syn på en ekorre. Att ekorren var på andra sidan ån var bara en oviktig detalj. Min vänlige blå förvandlades till en drake, en dräpare, tillika mistlur och var beredd till varje ansträngning för att nå sitt tänkta byte. Otto fattade ingenting men var beredd att understödja allt.

Föreställ er scenen, en stackars matte utan broddar, ett vilddjur och en gul assistent samt en ekorre som snabbt skuttat hem till sig, lååångt från ån. Det tog en stund innan Q hittade en stand-in för ekorren men med lite god vilja kanske en koltrast kan gå nästan lika bra?

Vegohunden

2012-01-17T19:21:00.008+01:00

Morgonpromenad på disigt Lidingö. Vädret passar humöret idag...

Idag har vi haft en lååång och ansträngande dag, får man säga. Den började alldeles för tidigt med Ellen hemma hos mina föräldrar. Föräldrarna överlät sina sängar till oss, de kryssar i Karibien och sover därför i koj för närvarande.

Halv åtta var vi på Södra Djursjukhuset och lämnade in Otto för gastro- och enteroskopi. Alltid lika jobbigt att lämna in sin hund, även om man är så gott som säker på att få hämta h*n snart.

Q och jag tröstade oss med en lååång promenad runt Fågelöudde och Södergarn, mina gamla barndomstrakter på Lidingö. Eftersom Otto bara får gå max 30 minuter i taget och jag inte vill lämna honom alldeles ensam hemma, blir det inte varje dag som Q får springa av sig ordentligt. Tror vi uppskattade det lika mycket båda två! Han är verkligen duktig på att gå lös och visar tydligt att han gillar att vara mattes enda hund.

Klockan två fick vi hämta en lite vinglig Otto hos veterinären. De hade inte hittat något oväntat och det är nog skönt. Vi får vänta en månad på återbesök och svaren på de vävnadsprover veterinären tagit. Då hoppas jag få reda på om hans maginflammation kommer att läka ut så småningom eller om det blir cortison resten av livet. Under tiden är det vegomat, magsårsmedicin och cortison som gäller.

Stackars Otto är både jättetrött och jättehungrig men har bara fått en matsked uppblött mat. Den lyckliga (?) gulingen får ytterligare en matsked innan sängdags. Imorgon börjar vi byta ut maten.

Inget inplanerat förrän på fredag, när världens bästa Anita kommer hit med Knota på expeschon. Man måste alltid ha något att se fram emot :)

Sybloggen!

2012-01-13T09:46:00.006+01:00

Idag förvandlar jag hundbloggen till syblogg. Nu när jag har gott om tid är det roligt att göra sånt som aldrig blir av annars. Greta önskade sig en ryggsäck:

Se så glad Greta blev :) Botten i svart bävernlon och en innerficka med blixtlås. Plats för en A4-pärm.

Det som ser ut som en kant är handtaget. Ibland har man ju inte ryggsäcken på ryggen...

Detaljbild av ytterfickan med bälgveck och knapp med snörknäppning.

Nu har jag tagit fram en prototyp till ett täcke med korta "framärmar" och blixtlås i ryggen. Q vill ha det varmt. Det täcket ska jag sy med utsida av reflextyg (har köpt en väst från Rusta att slakta). Efter det ska jag sy ett täcke med inbyggd sele. Oj, så kul jag har :)

Shiiiit också

2012-01-10T16:58:00.004+01:00

Nagga, nagga på storebror.

Packade och åkte till Stockholm. Räknade snabbt ut att dryga åtta mil till djursjukhuset och vara där 7.15 var ingen bra kombo med mörker och halka. Däremot lät en trevlig utflykt till Mamma och Pappa och två mil till djursjukhuset som en mycket bra idé. Kombinera nöje med nytta och nytta, liksom.

Otto fastande. Gastroskopi kräver en alldeles tom mage. Glada skuttar de in till M'n'M och innan jag kommit ur kläderna står den olyckan och smakar på systerhunden Selmas mat. Jälla schiiit är det minsta man kan säga då. Ringde till veterinären men de sa absolut nej - dels kan mat, även om aldrig så lite, förstöra "utsikten" (insikten?) och dels kan mat i magen ge andra problem när man börjar rota runt.

Å, som jag väntat på att komma iväg. Faktiskt räknat dagar och timmar. Dels är det förstås synd om Otto som har så ont och dels är det synd om oss som oroar oss och om mig, som inte får sova på nätterna. Vill få cortison, dietmat och allt det andra som behövs för att få ordning på den lilla gule.

Där satt jag och var så ledsen, så ledsen. De skulle ringa under veckan och ge oss en ny tid, jag fick inte ringa själv. Räknade snabbt ut hur lång tid det skulle ta innan Otto får en ny chans. Då, klockan sju på kvällen ringer det, från Södra Djursjukhuset. De undrade om vi kunde nästa tisdag. Klart vi kunde!

Så nu är det bara en vecka att räkna ner och det måste ju gå.

Det kom ett mail...

2012-01-06T13:45:00.003+01:00

...från finaste Ellen som lyckats fånga Otto i julstöket:

Tack Ellen! Det är ju så det ska se ut när man är whippet :)

Veckans serie

2012-01-05T11:59:00.007+01:00

Det börjar bra. Otto är nöjd för han har lyckats dra ner lite av bästa filten. Ni vet, den som inte är till hundar utan bara till människor...

Mmmm, så skönt.

Q, helt uppjagad: bädda, bädda. Min filt! Otto inser att något är på G.

Ärligt talat, det här var inte så lyckat för någon.

Nä, Q vill ha täcke överallt och Otto ser ut att inte vilja ligga i uppförsbacke.

En stund senare är lugnet återställt. Klart matte hjälper hundar i nöd :)

Veterinärbesök

2012-01-04T17:35:00.003+01:00

Idag hade vi ett besök hos "magveterinären" inbokat. Trots magmedicinen har Otto ont varje dag (och natt, tyvärr). Däremot äter han bra, varken kräks eller har diarre och är glad när han glömmer bort magen.

Veterinären säger att Otto har väldigt, väldigt ont och att det beror på att han har en inflammation i magen. Så på tisdag blir det gastro- och enteroskopi och vävnadsprover. Med all den ytterligare information som vi får efter det lägger veterinären därefter upp ett program med dietfoder, mer medicin och cortison. Hon säger att cortison är enda sättet att komma åt en sån här inflammation.

På min fråga svarade hon att hon inte har minsta anledning att tro att det skulle vara något mer/annat/värre än detta. Och det får vi väl vara glada över. Så småningom kanske vi kan sätta igång och rehabilitera ryggen också men det kan inte bli förrän magen är någorlunda bra igen. 2012 är inte drakens år i Casa Schnackenburg utan magens år.

EFIT 111230

2012-01-03T11:07:00.022+01:00

EFIT betyder Ett Foto I Timmen och tipset fick jag i höstas av Sofia. Det är ett kul sätt att dokumentera en dag på! Jag sätter alarmet på varje hel timme, fotograferar med mobilen och tar bara ett kort per timme. Det är därför de är suddiga etc ibland.

Den 30 december är min pappas födelsedag. I år dessutom hans 75e! Den firade vi väldigt lugnt på Isaksdal. Mamma fyller också 75, fast i mars och strax har de dessutom varit gifta i 50 år. De tänkte göra ett rejält kalas för alla anledningar på en gång men först ska de hinna med några veckors kryssande i karibien.

07.00 På min vänstra sida sover Otto.

08.00 På min högra sover Q.

09.00 Morgonpromenad, väntar på att tåget ska åka förbi.

10.00 PW till friskis.

11.00 Fick ett jobbsamtal och står i det tomma omklädningsrummet.

12.00 På väg hem från friskis. Från dambastun har man finfin utsikt över Nyköpingshus.

13.00 Klarat av dagens lunch bestående av rysk rödbetssoppa med vitlökscreme fraiche, tyskt grovt bröd med salami, en öl och lite choklad. Minns inte vad boken heter.

14.00 Leker med datorn.

15.00 Viss förvirring vid eftermiddagspromenaden.

16.00 På Isaksdal. Mamma förbereder middagen och systerson Anton och pojkarna håller sällskap.

17.00 Födelsedagsbarnet kommer heller inte undan.

18.00 Vid middagsbordet. God lax med vitvinssås, stampad potatis och Gula änkan.

19.00 Nu har vi hunnit till osten, appenzeller schwarz mmm.

20.00 Q vill ligga i mitt knä.

21.00 Korten kommer fram. Lovar att det aldrig gått så dåligt för någon i vår familj som det gjorde för mig! Fast jag kanske har tur i kärlek istället?

22.00 Q har dragit sig tillbaka till mormors säng.

23.00 Mormor försöker berätta för Otto att det är hennes säng och att det är hon som ska sova där. Tveksamt om budskapet går in...

24.00 Endast Helena är vaken. Nästa bok är slut, champagnen urdrucken, bara tandborstningen kvar.

Tack söta Mamma och Pappa för härliga dagar på landet!

2012!

2012-01-02T22:46:00.005+01:00

Nytt år, nya planer! Mina handlar framför allt om att skaffa ett jobb. "Mitt" EU-projekt var ett av dem som försvann när finansdepartementet av ännu okänd anledning plötsligt och oväntat drog in 850 miljoner av bidragspengarna. Snopet, minst sagt! Dyker det upp något roligt som skulle passa mig (kommunikation/projektledare) så säg bara till :)

Med eoner av tid kör jag hårt på friskis (3 pass/vecka), pysslar om pojkarna extra mycket, läser allt jag inte hinner normalt, bakar hårt bröd och syr. Gott om tid på dagarna ger också bra förutsättningar för sociala kvällsnöjen. Väldigt roligt även om jag fattar att det inte är hållbart i längden.

Q firar nyår med de rätta tillbehören i Bettna.

Q ligger som vanligt under sin rosa filt och vilar sig i form. Den måste vara fantastiskt god, formen!

Otto firar nyår med de rätta tillbehören i Bettna. Min käre fyllehund!

Otto är fortfarande ett enda stort orosmoln. Eftersom magen är "trasig" går det inte att köra någon rehabilitering. Han kan heller inte få någon smärtlindring/antiinflammatoriskt vilket är ett problem i sig. Nu äter han magsårsmedicin men kan ligga och pipa i timmar så onsdag blir det magveterinären. Han har sitt back-on-track-täcke på sig hela dagarna och får massage. Det gillar han! Och Q också - det är nästan slagsmål och vem som ska ha sitt först.

Med denna lägesrapport från Casa Schnackenburg önskar jag dig ett Gott Nytt 2012! Må det bli ännu bättre än 2011.

Veckans serie

2011-12-30T14:24:00.005+01:00

Scenen: mitt sovrum. Tiden: morgon för hundarna, förmiddag för mig, d.v.s. nästan 9. Jag tycker det är väldigt mycket dags för morgonpromenad så jag går och väcker dem. Efter en stund har de lyckats krångla sig ut täcket.

Mmm... du, brorsan, vi kanske skulle gå upp i alla fall?

Å, du är så jobbig, hur kan du ens tänka på sånt. Det är ju kallt ute, dessutom.

Fast hon står ju där och vill att vi ska gå...

Okej då, vi behöver väl inte skynda oss i alla fall.

Vaddå promenera? Vi har faktiskt inte tid med sånt precis just nu.

P.S. Ja, jag vet att hundar inte kan prata men håll med om att deras kroppsspråk ibland är väldigt tydligt och inbjuder till tolkning. D.S.

Jul igen

2011-12-26T16:14:00.005+01:00

Pojkarna i julstöket i mormor och morfars kök.

Sen julaftonskväll i M'n'Ms soffa.
Min pappa och Selma, min "systerhund". Fin, va! Vi står och tittar ut över Lilla Värtan och det som snart ska bli nya djurgårdsstaden.

Nu har vi julat så det räcker! Nästan alla var där, men ett visst svinn var nog faktiskt lika bra - igår var vi 21 till lunchen... God julmat, trevligt sällskap, massor av nyskrivna snapsvisor, rara barn och dito hundar. Vi gav också bort, och fick, fina julklappar.

Mina rara flickor hade tagit kontakt med Sofia Sandström och bett att få låna det fina foto hon tog av Otto när han sprang. Eftersom han aldrig kommer att springa på det sättet igen är jag extra glad över just den bilden.

Stort tack till alla kära släktingar och särskilt M'n'M som så snällt alltid ställer upp med sängplatser, mat och skratt!

God Jul!

2011-12-21T19:04:00.004+01:00

Vi åker till Lidingö och firar med stora delar av den fina, tjocka. Endast svikar-Cilla, snik-Stefan och deras två stackars barn tvingas tillbringa några veckor i Indien. Stackars dem!

Nu är det städat, en julklapp kvar att handla, en massa att packa, en filt och ett hundtäcke kvar att sy, skriva den årliga snapsvisan, morgonpromenad med bästa Eva-Lotta imorgon samt avslutningslunch med uppdragsgivaren Ola. Glömde jag säga att vi åker efter lunch?

Önskar er alla en lika härlig jul som vi kommer att få!

Min sakletare!

2011-12-19T19:29:00.003+01:00

Utan denna tillknölade kroppsdel hade det inte blivit någon chokladask. Fast det är bakom det släta pannbenet den viktigaste kroppsdelen finns, förstås.

Idag hittade Otto en plånbok långt ute i ett dike. Han kom skuttande och var så nöjd. När vi kom hem kunde jag hitta ett telefonnummer till ägaren. Nu har plånboksägaren David, som visade sig vara vår Marins kompis, varit här. Han var förstås jätteglad att Otto hade hittat plånboken och att allt verkade finnas kvar. Vi fick en chokladask för besväret.

Dagens lärdomar är tre:

Världen är så liten, så.
Som matte hade det varit bra att inte bara sno Ottos fynd och stoppa det i fickan. Lite belöning och uppmuntran hade suttit rätt.
Det är både roligt och användbart att träna "sakletning" med sin hund! Nästa gång kan det ju vara min plånbok...

Bara snöret saknas...

2011-12-18T12:36:00.002+01:00

Fast jag är inte helt säker på att Q skulle gilla det där snöret runt nosen.

Försöka duger

2011-12-12T08:55:00.003+01:00

Är ju bara tvungen att motbevisa den kompis som påstod att hundarna anpassar sin dygnsrytm efter sin familj. Detta är synen som mötte mig när jag lyfte på täcket för en liten stund sedan, nästan en timme efter det att jag gått upp:

Fast jag förstår dem. Vem har inte lust att ligga kvar under täcket med varmt och ljuvligt sällskap så här års?

Nu har de med mycket stön (Q) lyckats slääääpa sig ända in i köket och upp i kökssoffan. Nu lyder visan "matte, lägg på filten, jag fryser". Whippetar :)

Veckans fråga

2011-12-11T22:41:00.004+01:00

Som omväxling är det dags för veckans fråga.

Varför flyttar inte änderna på sig när vi kommer?

De är...

A) korkade och glömmer från dag till dag bort att dessa båda whippetar är andmarodörer.

B) helt ointresserade av andra djur än de som har bröd med sig.

C) smarta och har slagit vad om hur lång tid det tar att få också den medföljande människan att hamna i ån.

Rätt svar vinner som vanligt en övernattning på Casa Schnackenburg. Lycka till och må bästa människa vinna!

Mmm... mysigt

2011-12-09T13:43:00.003+01:00

Här sitter Otto i Gretas knä och får lite kvällsmassage. Tror båda tycker det är lika mysigt.

Senaste bulletinen säger att det inte är något fel på Ottos bukspottkörtel. Skönt. Å andra sidan har jag fortfarande en haltig hund med väldigt ont i magen, trots medicinen. Rehabiliteringen är inställd tills vidare, ingen idé att hålla på när han mest behöver lugn och ro. Hoppas att veterinären ska prata ihop sig med ortopeden idag. Kanske lite smärtstillande till medicinkompotten?

Vinterbad

2011-12-05T12:12:00.005+01:00

Idag var det halt. När mina andjägare gjorde ett gemensamt ryck blev jag tvungen att släppa Q. Han jagade bort alla änderna men glömde stanna vid åkanten. Druttade rätt ner i vattnet med tjocka täcket på sig och eftersom det är en stensatt kant precis där, kunde han inte komma upp själv. Hann tänka på att influensasjuka mattar INTE ska bada i december men lyckades få ett bra tag i både hund, halsband och täcke.

Tur att vi inte var långt hemifrån! Q var mycket, mycket nöjd med sin insats. Och jag som hoppades att han skulle lärt sig en rejäl, blöt läxa...

Nu ligger han inpackad i sin älskade rosa filt och drömmer nöjt efter lite extra mycket frukost.

Hos veterinären igen

2011-12-01T21:55:00.003+01:00

Q tar hand om sin stackars lillebror. Idag fick de sticka fem gånger innan de fick tillräckligt med blod. Inte bara Otto som är mör då...

Tog TII-bilen, äntligen tillbaka från verkstan, och körde till Södra Djursjukhuset. Där klämde och kände veterinären Sara G på Ottos mage. Trots att han inte ätit Metacam på över en vecka, reagerade han fortfarande när hon klämde på hans magsäck. Så nu har han fått två sorters magmedicin. Blä, tycker O.

Dessutom tog hon prover för att se hur hans bukspottkörtel fungerar. Det kan också ge ont i magen och eftersom han haft andra symtom (även om jag tycker de hållit sig lugna på sista tiden) så är det ju lika bra att kolla.

Svaren kommer i slutet av nästa vecka. Under tiden försöker jag få honom att äta, vilket inte är så lätt. Nu har jag bytt till "starkare" mat, så han inte behöver äta så mycket för att få i sig det han behöver. Å andra sidan står han och piper och verkar jättehungrig flera gånger varje dag. Äter dock inget. Antagligen har han ont i magen då. Stackars O!

Vet och ortopeden ska också prata ihop sig för att se vad som kan göras åt det andra onda. Höfterna verkar vara värst, för tillfället. Det märks också när jag masserar honom.

Vila lite...

2011-11-28T22:21:00.008+01:00

Q är den överlägsne njutaren i vår lilla flock. Ingen kan som han knöla in sig på bästa stället. Att knölandet så småningom är avslutat, hör man på det belåtna stönet.

Lammpäls är både varmt, mysigt och matchande. Lägg särskilt märke till de elegant korsade frambenen (jaja, jag klippte klorna senare).

Här är det knappt så man ser att det bara är en hund i korgen. Skönt var det tydligen i alla fall.

Otto mår ju inte så bra och det syns på hans sätt att vila. Greta tog den övre bilden som bevis på att han också håller på att bli whippet = ligger under filten.

Funderar kanske på att förvandla sig till mini-saluki - beduin.

Otto tänker lite till...

Dagens sjukgymnastbesök avklarat. Utan medicin är det pipigt och det mesta lite jobbigt. Efter elbehandlingen hade han i alla fall inte så ont kring höfterna längre.

Fortfarande är det tre max halvtimmeslånga promenader per dag som gäller. En kvarts massage efter morgonpromenaden är mycket uppskattat. Redan andra dagen backade Otto upp i mitt knä så att jag kan komma åt ryggen bättre. Q blir mäkta avundssjuk och får därför också massage. Jag tycker om det, jag med. På torsdag har vi ett nytt veterinärbesök inbokat för att se, vad som går att göra åt den nästan omöjliga ekvationen magont/ledvärk. Med medicin; inte ont i leder men i magen, utan medicin inte ont i magen men i lederna. Och med ont i lederna kan vi inte fortsätta rehabiliteringen enligt plan. Fast å andra sidan har jag redan haft en hund med trasig mage. Det var INTE roligt.

Sjukgymnasten på Animalen tyckte jag ska prata med veterinären om muskelavslappnande och kortison. Ska göra det. Suck

Somliga tycker det är vinter nu...

2011-11-24T14:22:00.003+01:00

Q äter med sitt schabrak. Klart det är rosa!

Efter maten måste man vila sig. (Han har nu blicken "nä, inte, inte gå ut genast")

...och Otto hjälper till med sjukgymnastiken.

Benhantering

2011-11-23T22:03:00.004+01:00

En slagen hjälte är ändå rädd om sitt fina ben.

Ska man diska stekpannan måste man ändå passa sitt ben.

Otto har som sagt fått ont i magen av Metacam. Pratade därför med veterinären som tyckte att medicinen skulle sättas ut. Det betyder halt Otto men utan magont. Åsså första simningen bokad idag, inte så lyckat. Så istället för simning blev det mer elbehandling. Fick stort förtroende för sjukgymnasten på Animalen i Södertälje som visade några fina massageövningar vi kan göra hemma, så han blir behandlad varje dag. Nästa torsdag ska vi till veterinären och kolla magen, tills dess ingen medicin. Nu ligger Otto i min säng och gråter så nog skulle han behöva Metacam. Usch, det är tröttsamt att vara matte till sjuk hund.

Sovstilar...

2011-11-21T16:29:00.003+01:00

Såhär ser en riktig whippet ut när den sover (om huvudet sticker utanför täcket, vill säga).

Såhär sover en Otto med ont i magen.

Så nu måste jag ringa till veterinären och be om magmedicin. Metacam kan ju ge magkatarr, magsår och sånt om man har otur. Suck.

I helgen hade vi Ellen på besök. Igår körde jag henne hem till Stockholm igen (och idag har hon blivit befordrad! Jippi! Ellen är bäst) och fortsatte med pojkarna till Hanna i Uppsala. Jag fick hänga med på söndagskvällsyoga. Jättehärligt. Men aldrig med att jag sover med pojkarna i soffan igen...

Idag elbehandling för Otto. Nu är det bara en gång kvar innan det är dags att glesa ut besöken. Skönt för både plånbok och almanacka!

Och det varma, gröna vädret bara fortsätter och fortsätter. Till jul kan det väl komma lite snö men än så länge är jag glad att slippa halka runt.

Multi tasking hos hund

2011-11-18T14:34:00.004+01:00

Här demonstrerat av Otto. OBS att bilderna kommer från samma promenad och att den inte var längre än en halvtimme. Tyvärr lyckades jag inte få bilder på den svarta handsken, ölburken och den randiga mössan som Otto gladdes åt delar av utflykten.

Varning för bilder som kan uppfattas som stötande på känsliga personer.

Kissa och bära flaska går bra.

Kissa och bära glasslåda går också bra.

Det här går nästan också bra, hann bara inte få upp kameran tillräckligt fort.

Otto har ju alltid tyckt om att bära grejer men nu när han är i rehabilitering får han inte gå mer än 30 minuter per gång och bara i koppel. Metacam gör honom ohalt och tar bort inflammationen = en jättepigg hund. Då är det ju inte konstigt att han behöver hitta på något annat att göra då.

En lustig bieffekt av medicinen är att efter fyra dagars medicininering blir Q jättepigg och vill bara leka. Då förstår man hur nära de står varandra, mina två skrangelben.

Veckans serie

2011-11-16T10:48:00.007+01:00

Otto verkar säga Hallå där! Ska vi mysa lite?

Q vill inte bli störd i sin skönhetssömn.

Nagga nagga nagga

Q ger Otto onda ögat.

Matte, HJÄLP! Han är dum, menar Otto.

Q suckar belåtet. Otto suckar också.

Nybadade!

2011-11-12T11:54:00.004+01:00

När den ena kissat på den andre (nämner inga namn här) och den andre kissat på den ene så var det tvunget. Bad är inte populärt. Konstaterar att Q är långsint, inte Otto.

Efteråt:

Fredagsgodis

2011-11-11T18:35:00.006+01:00

Q gillar att välja sitt eget godis i djuraffären. Han går runt bland hyllorna och väljer och vrakar tills han hittar precis den rätta grejen. Då tar han med den hem och äter upp den. Hittills har Otto bara kastat sig fram och inte haft det rätta lugnet vid godishyllan. Men nu, när han håller på att bli "stor" kan de tillsammans gå och botanisera.

Greta och pojkarna studerar utbudet på Grizzly Zoo i Norrköping.

Persedelsäsongen inledd!

2011-11-09T09:38:00.002+01:00

Otto med en mycket värdefull och nyhittad mössa.

Täcken i all ära men det är helt andra plagg vi tänker på så här års. Whippet retrievern Otto har inlett persedelsäsongen. Oändligt antal övergivna mössor, vantar och sockor att hitta! De ligger precis överallt och ger en liten hund stor tillfredsställelse.

Ibland kan man ju undra om han inte är släkt med Ellens lilla Ylva, som också hade mycket persedel"vård" att pyssla med så här års. Lite själavandring, liksom...

Och då kan jag ju inte låta bli att tänka på att jag ju i alla fall verkar få behålla min Otto... Å andra sidan är jag så väldigt ledsen över min trasiga hund. Nu är ju förstås första prio att få honom så bra det går men sedan! Jag ville ju ha en hund att tävla med, nu när Q föredrar att ligga under sin rosa filt. De senaste åren har varit roliga med både LC och WR men det blir väl inte mer med det. Och jag som precis börjat få koll på vad det går ut på.

Självklart har man alltid har enorma förväntningar på varje valp som flyttar hem! De blir ju mer verklighetsanpassade allt eftersom. Men här har dessa förväntningar hamnat i hundhimlen tre gånger och nu Otto i "evig vila". Jälla schiiit.

Den som gör en resa...

2011-11-05T20:30:00.011+01:00

...har något att berätta, sa alltid min gamla farmor. Och det är ju förstås sant! Greta och jag packade hundarna i bilen och åkte på "wasaslottsstudieresa". Vi fick ju egentligen ingen semester i somras, dels jobbade jag massor och så var ju Otto dålig. Det är fortfarande inte stabilt men hela världen kan liksom inte stanna för alltid. De flesta bilderna ligger i ett album på facebook som är öppet även för dig som inte är medlem där.

Tisdag åkte vi till Kalmar. Det var 14 plusgrader (förra året låg redan snön!) och ljuvligt.

Kvällspromenad. Så fint är husen belysta på torget.

Kalmar är verkligen en trevlig stad och vårt hotell (Packhuset) var jättefint och frukosten MVG. Inget problem alls att ha med hundarna (förutom kanske 250 kr i extra städavgift - för whippar!).

Verandan som hörde till vårt hotellrum.

Det är så här Greta ser ut när hon fotograferar.

Onsdagens förmiddag avverkade vi Kalmar slott och större delen av Kalmar (påstod i alla fall våra hundar och fötter). Slottsvallarna var fulla med kaninhål och tillhörande invånare - mina armar var kilometerlånga när vi var klara. Lunchen bestod av glass på ett Ben & Jerrys café. På eftermiddagen lufsade vi runt Borgholm, slottsruinen och Solliden. Tyvärr är det mesta stängt men vi hade ju TII-bilen (familjeinternt mycket olämpligt skämt) med plats för det mesta. När det blev mörkt åkte vi till min arbetskompis och chef Ola som har ett fint hus i den lilla byn Löt. Där fick vi god middag och trevligt sällskap samt sköna sängplatser i deras gästhus.

Så här såg det ut större delen av dagen...

Torsdagen körde vi vägarna 31 och 32. Småländska höglandet måste vara fullt i klass med Norrland när det gäller befolkningstäthet, andel skog och raka vägar. Tur att vi hade sällskap av Freddie Mercury! Lagom till em-kaffet landade vi hos Lena. Där blev vi sittande i deras härliga kök och sällskap, dit jag också räknar whipporna, katterna och lilla kultingen Tiffany.

Tiffany är snabb och nöffar hela tiden. Kan snart sitt! En mycket rar och rolig bekantskap!

Q och O uppförde sig som de jämt stöter på ovanliga djur i köket hos folk. Q fick också chansen att springa med de söta fröknarna. Otto slet antagligen ut sig mer genom att stå och rycka i kopplet än om han hade fått springa...

På kvällen åkte vi till Vadstena och Kungs Starby B&B. Familjen lånar ut sin 1600-talsflygel och det var så fint att äta frukost på en dyna framför brasan tillsammans med våra pojkar.

Fredagen började därför med flera timmars frukost och fortsatte med en lång spatsertur i Vadstena runt slottet och den söta staden. När vi blev kalla och trötta åkte vi till Linköping (det finns ett wasaslott där också) och åt lunch och handlade lite. Efter en liten detour till Norrköping kom vi så trötta och nöjda hem lagom till middagen.

Vi är så nöjda med vår utflykt! Hundarna är ju lätta att ha med och de skötte sig både med små barn, diverse djur, konstiga sängplatser och mycket tid i bilen. Vi har redan planerat in en vårresa också. Samma ställen eller helt andra spelar ingen roll :)

Höst...

2011-10-31T17:37:00.007+01:00

Det måste vara den vackraste hösten på många år. Mitt album på facebook visar några bilder från våra morgonpromenader. Ett exempel:

I helgen var Otto halt så då fick vi ta det lugnt. Annars är det inga restriktioner när det gäller promenader i koppel, så vi går ganska mycket. Här finns också många fina vägar utan asfalt. Igår tog vi en liten sväng på Brandholmen så i alla fall Q fick springa lös.

Det går oftast bra att ha Otto i koppel. Ibland förvandlas han till den lille rodeohästen och ibland bara måste han försöka få tag i en and eller sin stackars tålmodiga bror. Eller en gren, aka värdefull pinne:

Tyvärr fick hela grenen inte plats på bilden...

Lyckades så småningom intressera honom för en pinne i mer normal whippetsize.

Som synes är det numera Back-on-track som gäller. Tycker att denna tunna variant funkar bra och Otto har den på hela dagarna. Det ska han ha hela vintern, säger sjukgymnasten. Går också att ha ett yttertäcke ovanpå.

Elbehandling

2011-10-26T16:01:00.005+02:00

3/4 av familjen värmer sig i solen. Otto med sitt nya back on track-täcke.

Igår åkte vi till Stockholm och en helkväll med bästa Ellen. Tur att Casa Schnackenburgs lidingöfilial alltid har öppet! Det är lite speciellt att gå den kvällspromenad som jag gick alla år med Taro och de andra. Väldigt roligt också att spana in alla renoveringar och ombyggnader. Oj, så stora en del hus har blivit...

En likaledes nostalgisk tidig morgonpromenad, tunnelbanan till Fridhemsplan och ett bra möte med vårt processtöd European Minds. Snabbt hem igen, packa hundar och grejer och ilfärd till Arninge Djurklinik och Ottos första elbehandling. Han tyckte det var lite skumt men det gick bra. Q är som vanligt med som stödhund. Fyra gånger till så får vi se vad det ger.

Undrar dock om ryggen verkligen är hela sanningen. Otto var riktigt dålig med feber och diarré hela helgen. Det verkar som det kommer i skov, mellan dessa attacker är han ganska pigg och glad. Jag tycker det är vidrigt jobbigt när han går och gömmer sig och ligger och gråter för sig själv. Ska prata med veterinären igen.

Idag gratulerar vi särskilt Qs pappa Orlando och Ottos mamma Anna. De är ju kullsyskon och firar därför sina 7-årsdagar samtidigt.

Å ena sidan...

2011-10-22T11:21:00.004+02:00

...å andra sidan

Så ser det ut i vår kökssoffa efter en promenad runt hela Nyköping. Jag sitter i mitten och fick "tyvärr" inte plats på bilderna. Av någon anledning är den rosa filten alltid mest efterfrågad. Om Otto lagt sig på den kan Q stå på golvet och försöka krypa in under både filt och bror. Men vaddå, lite drama gör väl inget?

Tänka om...

2011-10-20T11:07:00.005+02:00

Otto med sin älskade boll på den nya mattan jag köpt på blocket.

Ja, det blir till att tänka om. Vi har träffat Ottos sjukgymnast, Anna Holmberg. Är säker på att det kommer att bli jättebra - hon har lång erfarenhet och skrivit flera böcker. Den om stretching och massage har du säkert sett.

Men hon är säker på att Otto inte kommer att kunna springa på riktigt. Så våra fina planer på LC och WR är numera nedlagda. Om det hade gällt Q, hade han knosat in sig i soffan och sagt, lägg på mig den rosa filten, men med Otto är det annorlunda. Han är snabb och tycker så mycket om att springa. Det är något att gråta för men Ottos hälsa är ju det viktigaste.

Nu blir det elbehandling av ryggraden, simning och övningar med pilatesboll det närmaste halvåret. Inget lösspring på åtminstone en månad och mer antiinflammatoriskt. En himla massa åkande - elbehandlingarna är i Täby och simningen i Södertälje.

Greta håller på och tränar in övningar som ska stärka Otto i sidled. De har väldigt roligt tillsammans!

Tur att jag inte jobbar så mycket i höst och har en bra försäkring. Efter de väldigt tråkiga historierna med våra tre tidigare hundar Sparven, Eskil och Ylva har vi lärt oss att det kan vara värt att betala för "allt extra". Så nu kan Otto rehabiliteras med hjälp av Agria.

Bråvikens KM

2011-10-09T21:12:00.003+02:00

Gick ut med "pojkarna" kvart i åtta, lämnade Otto i Gretas säng och tog med Q till Bronäs och årets KM i Bråvikens LC. Fick börja utflykten med att skrapa bilfönster - höstpremiär - även om jag inte är säker på att det var något att glädjas åt.

Eftersom vi av "Otto-skäl" inte varit på många aktiviteter i sommar, var det jätteroligt att träffa både två- och fyrbenta kompisar. Många att gratulera efter sommarens säsong och några nya flockmedlemmar att spana in.

Dagen blev låååång och kall, trots underställ, mössa och vantar, täcke till Q. Men grillen och sällskapet värmde och det fanns tid för promenader innan loppet. Q fick vara stödhund åt Lenas Svedbecks Soya och Ottos bror Elias tog sin licens idag. Däremot gick Qs halsband av och han sprang ut på banan och dödade trasan. Tur att inga sprang då! Selen hade jag precis tagit av, eftersom han strax skulle springa. Öglan hittade vi aldrig, varken i koppelkroken eller på halsbandet. Lite läskigt.

Q tyckte det var kallt och mest tråkigt. Han blev 24 av 26 startande - annat än förra året då han slutade som femma...

När vi kom ut på kvällspromenaden regnade det. Alltså, tur med vädret men inte med så mycket annat. Otto blev glad för bollen som Q vann och de delade broderligt på vinstgodiset.

Jippi, eller?

2011-10-08T17:10:00.005+02:00

Södra Djursjukhuset igen. Idag röntgen från nos till has hos ortopeden Christoph Bujon.

Q är med som "sällskapsdam", som vanligt. Man vet ju aldrig hur lång tid det tar och då är det bättre att han inte är ensam hemma. Det är verkligen ett nöje att ha med sig dem! Sköter sig perfekt, tycker jag.

Ortopeden klämde igenom O och tyckte att han inte verkade ha lika ont som förra fredagen. Så sömnspruta inför röntgen. Vi fick vänta på röntgen:

Otto har slocknat och Q passar.

Så tog de massor av röntgenbilder, från sidan, uppifrån, underifrån, nacke, skuldror, rygg, kors, höfter, bakben... Jag assisterade och Q låg på filten. Det kom hundar, katter, människor... och där låg Q och sov. Så fick han tillbaka sin lille bror och jag gick och tittade på bilderna med ortopeden.

Det visar sig att Ottos ryggkotor inte sitter riktigt som de ska. Precis bakom skulderbladen gör ryggraden en extra böj som kan förklara smärtorna han haft så länge nu. Vet. tror också att det kan förklara hans dåliga mage, febern, att han kissar på sig och tappar muskler. Så nu blir det metacam i tio dagar och därefter fysioterapi. Det gäller dels att bygga upp muskler för att avlasta ryggen och bygga upp dem som han tappat.

Har inte vågat fråga om han kommer att kunna springa igen, vad det beror på eller vad detta kan påverka mera, och på längre sikt. Nu kör vi medicinerna och sjukgymnastik och ser vad det ger. Han är i alla fall ung och utvecklas fortfarande fysiskt och jag hoppas det ska vara till hans fördel.

Otto lite "dagen efter".

Jag tror jag är lite i chock fortfarande men samtidigt glad för att vi efter fem månader till slut fått en diagnos.

Lägesrapport Otto

2011-10-06T09:38:00.005+02:00

Det gula rådjuret njuter av brittsommaren.

Inga problem med binjurarna! Det känns väldigt skönt. Samtidigt går han fortfarande ner i vikt, tappar muskler och så. Kanske beror det på den smärta som ortopeden hittat i nacke, rygg, länd, has... Så på fredag ska de söva honom och röntga "överallt" och se vad smärtorna kan bero på. Just nu känns det bra att de ändå hittat något att nysta vidare i. Så håll tummarna!

Det gula rovdjuret med en bit sparv i munnen. Nä, han hittade den i bitar. Kan väl vara stolt ändå?

Mattes gula plutt som somnat med knuten i munnen.

Sjukgymnastik

2011-10-01T10:25:00.006+02:00

Pojkarna äääälskar när Ellen kommer på besök. Alldeles särskilt uppskattar de när hon gör sina sjukgymnastikövningar för ond rygg:

Om du tycker det är lite ovanligt att ha ett smörpaket på vardagsrumsmattan vill jag förklara att det inte alls är mitt utan en av Ottos många troféer.

Att bilderna är suddiga har också en bra förklaring. Jag skrattade helt enkelt så mycket att det var svårt att hålla kameran still.

Genombrott?

2011-09-29T20:49:00.003+02:00

Idag har Otto varit hela dagen på Södra Djursjukhuset. De har tagit en massa fler prover för att försöka hitta vad det är som är fel med min guling. Dessutom tittade en ortoped på honom och hittade onda ställen. Det känns faktiskt som ett genombrott.

På onsdag får vi provsvar och på fredag ska de söva honom och röntga "överallt" för att se, vad som orsakar smärtan.

Det är jobbigt för både Otto och oss tvåbenta. Framför allt är det dåligt för vår relation - jag släpar iväg honom till folk som gör honom illa, jämt och ständigt. Tur i alla fall att han har en så väldigt positiv grundinställning till andra människor - jag hoppas verkligen inte att alla dessa veterinärbesök ska skada den. På djursjukhuset gömmer han sig bakom mig när någon vill hälsa på honom...

Så, det blir varken Vingåker eller Bråvikens KM för Otto, som det var tänkt, utan mera koppelvila tills ortopeden är klar med sitt. Ja, jag vet att det var korkat att anmäla honom men det hände en dag när allt kändes som allt strax skulle vara bra.

Veckans fråga

2011-09-28T14:47:00.003+02:00

Veckans fråga anknyter till gårdagens blogginlägg.

Fråga lyder: Vilket/vilka utsagor är sanna?

Bästa blå Q...

A. är en afghan-wannabe

B. tycker det är höst nu

C. är utklädd till Robin Hood's Marion

C. har en tokig matte

Första pris är som vanligt en övernattning i Casa Schnackenburg. Fast antagligen inte nästa vecka för då lär vi inte ha något vatten i badrummet...

Orientalisk whippet

2011-09-27T15:31:00.002+02:00

Idag är det Q som visar senaste modet för orientaliska whippetar - en chador i rosa fleece.

På rymmen

2011-09-25T11:51:00.003+02:00

Tack Greta och Gunilla för att ni passade pojkarna så bra medan jag var borta.

Jag har varit på rymmen - levt hundlöst i nästan en vecka. Det är första gången på många år som jag åkt iväg utan hundarna. Väldigt härligt och ansvarslöst känns det även om jag tusen gånger om dagen tänkt saker som "efter det här går vi ut", "det var ingen snäll sväng för hundarna i bakluckan" och "får inte glömma hundmaten".

Har varit två dagar hos Hanna. Tittat på TV (som jag aldrig gör hemma), shoppat, turistat, spanat in ekonomstudentföreningen, träffat Hannas kompisar och fadderbarn... Träffat Ellen och hennes Bojan för första gången, haft mamma-Ellen-tid, ätit en massa god mat och pratat, pratat. Hunnit med föräldrarna också. Och hämtat Sigvard och Asta i skolan och haft roligt med dem. Hängt med Cilla och Stefan. Sett utställningen Inkaguld. Shoppat lite till. Njutit av Stockholm som visade sig från sin bästa sida.

Men nu är jag lyckligt hemma igen hos G och pojkarna. Borta bra men hemma bäst!

Besök på Södra

2011-09-16T18:15:00.007+02:00

Efter veteriärutflykten åkte vi direkt till Brandholmen så Otto fick springa av sig lite. Jättepinnen var bra att springa längs smala stigar med...

Otto har ju mått dåligt av och till sedan i våras. Första veterinärbesöket sa, att alla salthalter i urinen var åt skogen och det var ju inte så roligt att höra. Andra gången togs fler prover, bla njurfunktion som var helt OK. Hela sommaren har jag gått och skyllt på att det varit varmt - klart han inte äter/dricker/har feber/bara vill vila då... Vi har inte vågat oss iväg på något ansträngande, för säkerhets skull.

Men nu är det faktiskt inte varmt längre och symtomen har kommit och gått. Inte går det att ha det så, varken för Otto eller oss tvåbeningar! Kom alltså iväg till Södra Djursjukhuset och träffade en finfin veterinär med mycket god smak. Hon har två fina whippetflickor, en blå och en fawn. Träffade dem idag, vilka söta små ljuvligheter!

Vid första besöket togs alla prover om igen och urinprovet var fortfarande inte bra.

I veckan har Otto haft feber och haft ont igen. Fånigt, men jag blir alltid glad att jag inte inbillar mig... Så idag har vi haft en lång och lite jobbig dag med ultraljud av njurar och urinvägar + prov direkt från urinblåsan. Tror nästan det var jobbigast för Q, som fick följa med eftersom jag inte vill lämna honom ensam hemma när de håller på och bilar i huset. Han satt i ett hörn och skakade och tyckte mycket synd om sig själv.

Glädjande besked är att det inte är något fel med njurar eller urinvägar. Så nu får vi vänta till den 22a på besked om de hittat något i urinprovet. Just nu lutar det åt att han har någon slags urinvägsinfektion som sitter långt upp och därför inte ger så stora bakteriegenomslag i ett vanligt urinprov.

Hoppas verkligen på det!

På Brandholmen

2011-09-14T22:40:00.007+02:00

Först måste man springa av sig ordentligt.

När nu pojkarna varit tysta och snälla på jobbet hela dagen behöver de ju frisk luft och springa av sig. Nåja, "tyst och snällt" säger väl mest hur Q betedde sig. Otto är visst snäll men ibland bara måste han gå och hämta en tomkartong och desintegrera den. Det blev många små, små kartongbitar. Åsså bara måste han bara visa Ann (som är allergiker och Otto därför ska hålla sig borta från) sitt fina tuggben och prata lite. Och kolla i Olas papperskorg för där brukar det finnas godispapper.

Efter nattens blåsande sken solen lite och vädret var somrigt igen. Vad passar då bättre än en eftermiddagssväng till Brandholmen.

Otto har hittat en väldigt fin pinne.

Q spanar.

Fast det var knappt att vi kom iväg hem på eftermiddagen för Ann stod där och pratade om Ottos charmiga bruna ögon och att hon imorgon ska ta med sig hundgodis. Whippetar ÄR charmiga!

Min fina Q!

På jobbet

2011-09-13T18:34:00.004+02:00

Vårt hus får nya vattenledningar och det är bra. Men allt borrande och bilande tär på allas öron så idag fick pojkarna följa med till jobbet. Med "resebädden", en snuskig filt och varsitt ben charmade de kompisarna och hade rätt skönt. När Otto sovit klart tog han tag i filten som Q sov på och drog iväg med den och lyckades flytta både bädden, Q, ben och filt. Det tyckte han om.

Leve resebädden, hyggliga kompisar och välartade hundar!

Det måste varit jobbigt på jobbet även för fyrbeningarna för nu har de somnat så gott här i kökssoffan, på varsin sida om mig och stoppat in sina nosar bakom min rygg. Säkert bra för mattar med ont i ryggen - mycket kondens blir det.

Sötnötar

2011-09-07T17:55:00.003+02:00

Gnaga ben, Q-style.

Igår var det ju firardag. Självklart blir det då utflykt till Arken Zoo, som har det bästa utbudet av sånt som pojkarna gillar. Q har nu lärt O (verkar det som) att man inte kastar sig över alla ätbara saker. Nä, man går lugnt och fint längs raden av fack i hundhöjd och nosar noga på alla olika ben, tuggknutar, torkat, bakat... Så väljer man en och går till kassan.

De är ju så söta att hela affären stannar upp. Två fina whippetpojkar som väljer lördagsgodis, liksom. Igår valde de varsitt - måste vara lika, ju - gristryne för fem kronor styck och åt upp dem innan jag hunnit betala. Runt omkring stod folk och log.

Jag köpte dem också stora tuggben, förstås. Skillnaden i personlighet visar sig när de fått sina ben. Q springer till sin korg och lägger sig. Och somnar utan att knappt ha smakat på sitt ben. Otto rusar till min säng och ligger där och tuggar. Å tuggar. Sedan vill de byta med varandra. Å byta...

Firar tre år idag!

2011-09-06T12:56:00.003+02:00

Gick och tog en pinfärsk bild av raringarna.

Idag är det precis tre år sedan Q flyttade hem till oss. Bläddrar tillbaka i bloggen och läser om de första inläggen. Jag är precis lika kär i min hund som då... och kommer mycket väl ihåg hur det var. Särskilt hur jag satt på köksgolvet och grät, så fruktansvärt lättad över att ha en frisk hund.

Ojojoj, tänk att det hänt så mycket på bara tre år! Vi har flyttat, Hanna och Ellen har flyttat hemifrån, Myra har flyttat till Svea, Eskil och Ylva till hundhimlen, Siri till Gamla Stan. Mycket flyttat iväg men så har Otto flyttat hit istället.

Jag gratulerar oss alltså på bemärkelsedagen och hoppas på sisådär en tio fina år till med min älskade blårandige!

Helgrapport

2011-09-04T13:38:00.007+02:00

Idag står det 7000 besök på räknaren. Har ingen aning om när jag la till den, kanske är den två år. Bloggen fyller i alla fall tre år i nästa vecka. Tänk att andra också vill läsa min "offentliga (hund)dagbok"! För mig är den i alla fall ett fantastiskt sätt att dokumentera det alldeles vanliga men för mig helt fantastiska liv jag fått.

Ellen har varit här i helgen till allas glädje. Kanske särskilt Ottos...

Tog med Q till svampskogen. 2,5 kg på 20 minuter. Guldet finns i Bettna!

På väg hem. Å, så vi skrattade åt stackars Q som verkligen inte har mycket plats när ponnyn lagt sig bekvämt. Tror inte det bara är Greta som vill ha en annan (manuellt växlad) bil...

Ny säsong

2011-08-29T21:58:00.004+02:00

Q tycker att vintersäsongen är här nu. Visst har han en lite oroväckande likhet med Walt Disney's lady Marion i Robin Hood?

O hälsar att detta faktiskt är mer bekvämt än det ser ut. Bilden visar kanske mer än du gillar av hans infekterade bringa.

Det går förvånansvärt bra att ha Otto i vila/koppeltvång. Han är nästan inte halt längre men här tas inga chanser! Han är ju ung och inte färdigmusklad än och då kan skadan gå upp lättare. Som synes har han fått någon infektion på sina mer hårlösa delar men jag torkar ut och det börjar se bra ut. Han är inte det minsta störd av dem och det är förstås skönt för oss allihopa.

Q tycker det är härligt med vila fast han får följa med mig och springa. Det gillar han också - ensam med SIN matte!

Jälla Schiiit

2011-08-25T17:44:00.002+02:00

Otto sprang in i några buskar och kommer ut igen, blockhalt. Så nu blir det två veckors koppeltvång och bara korta promenader enligt veterinärens order. Hundar i hans ålder är ju inte färdigmusklade och man måste därför vara extra försiktig med stora bängliga fawnfärgade älsklingar.

Fattar inte riktigt hur det ska gå till men det får väl bli extrapass med klickern och annan hjärngympa. Bästa grannen Gunilla funkar bra och förstås alla Gretas kompisar. Man får göra som Cajsa Varg :)

Så blev det höst...

2011-08-24T17:57:00.009+02:00

Igår började hösten i Casa Schnackenburg.

Valda delar av familjen: Greta, grisen, Asta, Sigvard och ego. Ellen bakom kameran och Hanna på jobbet.

Nyköpingsån nära E4an tisdag morgon. Sista morgonpromenaden för den här säsongen med Hanna.

Hanna jobbade sista dagen på SSABs ekonomikontor och håller nu på och inreder sin första alldeles egna (nåja, det mesta är hennes pappas) lägenhet på Sysslomannagatan i Uppsala. Nu blir det mycket jobb med nollning av nya studenter och förstås ekonomistudier.

Ellen och Greta njuter av sommarutflykten till Nynäs.

Greta var på upprop i Nyköpings Enskilda Gymnasium och ska läsa samhällsprogrammet. Men först fyra dagar med sina nya skolkompisar i Ramsvik. Dagens rapport säger vadarstövlar och hittat en massa olika djur.

Ellen fortsätter sitt jobb på Mannerheim & Swartling, bor på Gärdet, alldeles nära flickornas pappa. Hon har också en pojkvän som vi hoppas mycket på men ännu inte haft äran att träffa.

Quince tar det lugnt som vanligt. Nästa grej är KM i LC men annars passar han kökssoffan, håller koll på "lillebror" och ser till att sängarna är hm... bäddade.

Otto är "nog" frisk men han är under fortsatt övervakning. Det blir KM i LC för honom också, hoppas jag. Känns lite surt då planen var att ha klar licensen i år. Men han är fortfarande en småunge! Planerar att ställa Otto i Vingåker. Han är fortfarande väldigt "bänglig" till kroppen men det blir bra träning.

Nyköpingsån vid järnvägsbron idag 6.30. Är lyckligt lottad med såna utsikter på morgonpromenaderna!

Ego har avslutat EU-projektet OxelöSUNDare och det känns väldigt, väldigt skönt. Fram till 15 september hjälper jag Samordningsförbundet RAR med ett par nya EU-ansökningar. Det är jättekul, både att få chansen att använda de kunskaper jag fått i OxelöSUNDare och att jobba med kompisarna på RAR. De är både trevliga och duktiga (och nä, de har inte adressen hit). Mycket jobb, igår var jag i Örebro hela dagen och idag i Eskilstuna. Tur att vi har världens bästa granne Gunilla som kan ta pojkarna när både G och jag är borta!

Efter den 15 september tänker jag få lite semester - jag har ju inte haft någon i sommar... Satsar på en vecka på något varmt ställe. En stickning, en bunt böcker och havet någonstans, känns det som jag behöver. Nu finns det massor av sista-minuten-resor och det spelar ingen större roll var jag hamnar.

Nattligt äventyr

2011-08-22T08:11:00.004+02:00

Q aka Sir Vääs. Han sov inte på pengapåsar men väl på en annan skatt!

Vaknade av att någon andades, fullt i klass med en blottare på söder som just fått syn på Dolly Parton. Ser mig omkring i sängen men vid första anblicken är där inget ovanligt. Så inser jag att det är stackars Otto som hamnat under det dubbelvikta duntäcket. Det skulle väl kunna räcka men dessutom har Q lagt sig ovanpå. Efter en snabb räddningsaktion (den lata gulingen kunde ju förstås inte flytta sig själv) fick jag sova vidare. Hundar!

Labro Ängar

2011-08-16T21:28:00.005+02:00

Otto kan konsten att picknicka!

Greta och jag kunde inte komma på vad vi ville äta till middag. Alltså packade vi hundar och picknickfilten, åkte och handlade utflyktslämplig middag och drog iväg till Labro Ängar. Det är ett naturreservat som hålls i ordning av betande djur i kustkanten av Nyköping, mellan villaområdet Bryngelstorp och Sjösa. Bara dryga tre kilometer hemifrån och underbart vackert!
Visst var det mygg. Och en stor spindel, till Gretas stora fasa - fast värre fasa för spindeln eftersom G bankade ihjäl den med sin sko. Så mycket för den djurkärleken... Men solen sken, gässen flög över våra huvuden, maten var god och sällskapet trevligt.

Q är duktig på att tala om när han vill att vi ska viska vackra ord i hans öra.

Efter två timmar gick solen ner och vi fick bråttom att hitta till bilen igen. En härlig tisdagkväll!

En kraftig påminnelse

2011-08-14T12:50:00.003+02:00

Hemmajobbet gör att jag tillbringar dygnets flesta timmar med Q och O. Även om vi är ute ett par timmar om dagen, de har ben att tugga på, Otto får leta efter något jag glömt etc så är denna lilla film en riktig smäll i ansiktet.

Jag brukar säga att whippetar passar perfekt i mitt liv, som det ser ut nu. När vi hade borderterrirarna tränade vi jämt, agility, lydnad, viltspår, grytjakt... Det är hundar som kräver mycket för att må bra. Whipparna är nöjda och glada om de får sina promenader, mat, tuggben, lite hjärngympa och mycket kroppskontakt och varma fleecefiltar.

Men se filmen på den lyckliga lilla hunden Jack, som har praktiska uppgifter i sitt liv. Nänu jä--ar är det dags att Otto lär sig hämta annat än mina tofflor!

Tack Greta som skickade filmen!

Gult som guld

2011-08-13T22:53:00.005+02:00

Det här är sorterade "knubbisar" som ska hamna hela i pastasåsen imorgon.

Nu när jag har kontoret hemma och styr mina arbetstider ganska mycket på egen hand, har jag passat på att åka till Isaksdal och leka med föräldrarna lite oftare.

Hundarna älskar förstås att springa omkring i skogen, även om de numera får turas om att vara lösa. Den vilde Q drar med sig "lillebror" på äventyr (åtminstone tror jag det, ser dem gör jag förstås inte) och det är varken lagligt eller önskvärt. Otto är fortfarande så duktig på att hålla sig nära och komma när jag ropar och det vill jag verkligen inte att Q ska förstöra... Är Q ensam lös funkar det också bra. Men tillsammans växer hornen på dem :(

Såhär års - och efter allt regnande - är skogen full av kantareller. Alla våra vanliga ställen plus en massa andra, där det inte brukar vara svamp. Jag blir som tokig, ser gult överallt, även om det bara är vissna löv. Förra gången hade jag med mig två kilo och idag tre. Samlaren i mig njuter även om det blir en himla massa rensande.

Kantarellpaj, -soppa, stekta på rostat bröd, i pastasås (med grädde, oxfilé och färsk rosmarin mmm, eget påhitt) och lite överallt stoppar jag svampen. Och förstås i frysen. Kantareller gör sig väl nästan allra bäst en kulen höstkväll. Kanske till älgsteken?

En konstig kantarell som växer i kantarellen. Vi kallar den volangkantarell :)

Regnet det bara öser ner...

2011-08-10T20:55:00.006+02:00

OBS hundlöst inlägg. Klicka genast bort detta om du hade hoppats på rara bilder på de två finaste whippetarna!

...å vi blev så blöta om både skor och strumpor. Samt förstås alla högre belägna plagg, hår och väskor. Men Greta, extra-Sofie och jag får väl skylla oss själva som åkte till Eskilstuna, även om jag hade ett jobbmöte att sköta.

Det var misstänkt redan på vägen dit:

Eskilstuna rakt framför oss, ungefär där molnen är som svartast.

I Eskilstuna vräkte det ner oavbrutet. Mitt paraply gick sönder och jag fick ångra djupt att jag kastade det. I dagens läge hade ett trasigt paraply varit mycket, mycket bättre än inget paraply alls.

Såhär såg det ut på vägen hem:

Vågen nådde alltså ett par decimeter ovanför fönstrets nederkant. Gissa om det var kul att köra... Och i Nyköping hade det inte regnat alls, om du undrar.

Nä, det är Greta som har fotat, jag körde ju, Dummkopf!

Höstkänning...

2011-08-07T11:02:00.004+02:00

Tänker på vad ordspråket säger om hur vintern ska bli och hoppas att det bara är skrock.

Som gammal fågelskådare har jag ju lärt mig några trix kring hur man räknar fåglar. Alltså är jag ganska säker på att det var uppåt 200 gäss som flög över våra huvuden på morgonpromenaden igår. De börjar få "flyttkänning".

Sist, men inte minst, dagens regn. Plötsligt känns allt väldigt annorlunda...

Vackert och fult

2011-08-07T10:55:00.006+02:00

Så här ful kan Otto se ut efter ett gyttjebad. Tur för dig att det inte är lukt-internet...

...och så här vackert kan det vara. Greta tog bilden.

Och hur tror du...

2011-08-04T10:59:00.004+02:00

Och hur tror du att det går att jobba hemma när den ene ligger och drömmer högljutt och den andra snörflar för att hans jättenäsa kommit liksom i kläm? Hundstereo...

Dj-a... djur

2011-07-31T17:38:00.004+02:00

De båda skurkarna vilar ut. Lägg märke till de väldigt rosa magarna! Svettigt värre att ränna runt sådär...

Ja, djur är ju vad de är, mina små gentlemän Q och O. Och djur betedde de sig som, idag på Brandholmen. Vacker eftermiddag och vad passar då bättre än lite lösspring, när man är whippet? Efter en stund är de bara borta. Väck, försvunna, zero, nada, inte en hund så långt ögat nådde.

Första gången det händer, så först var jag inte alls orolig. De kommer ju när jag ropar! Eller inte. Inte alls. Så där stod jag ensam och utan hundar, hörde inget, såg inget. Gick ett varv runt, tog kanske tio minuter. Inga hundar.

La mig i gräset och tittade på ett moln som dolde solen. Swisch flög en kungsörn förbi. Solen tittade fram igen men inga hundar.

Efter tjugo minuter hittade jag dem i ett träsk bredvid bilen. De var helt slut, blöta, skitiga och väldigt, väldigt törstiga och nöjda. Har ingen aning om vad de pysslat med.

Så nu får jag väl ta mig en funderare på om jag ska ha dem lösa samtidigt i fortsättningen. Tråkigt!

Inte särskilt...

2011-07-31T15:01:00.003+02:00

Nä, särskilt mogen är han inte än, min bästa Otto:

Fast det kommer väl kanske med tiden... Nu kan han i alla fall känna sig lugn, den dumma flodhästen är väldigt, väldigt död.

Fint besök

2011-07-30T11:54:00.009+02:00

Hanna, Greta och jag gjorde en utflykt till Isaksdal och kidnappade bästa syskonbarnen/kusinerna Sigvard och Asta. De hänger med på allt: En timmes hundpromenad på Brandholmen, tre timmars geocaching och två hundpromenader till. Däremellan McDonalds, skoj med datorn och Ringaren i Notre Dame. Nytt nagellack och

frisyr till Asta. Otto är glad att ha barn att sova med.

Otto och Asta mysar på Isaksdal. Det är roligt för hundarna att ha hundvänliga barn och för barnen att ha barnvänliga hundar.

När barnen inte vill gå och lägga sig får väl Otto nöja sig med en sko. LOL

Hundarna på Brandholmen gillade att få besök av Sigge och Asta. Det var ömsesidigt.

Kvällsutsikt från Kråkberget. Vi bor i det lejongula huset i mitten av bilden.

Fint avslut på dagen! Kråkberget.

Sigvard säger: Nena, jag älskar hundar!

Asta säger: Mamma, kan vi ta med Selma till Brandholmen imorgon bitti?

Veckans serie: Att visa kärlek

2011-07-25T19:10:00.009+02:00

Otto tycker mycket om sin "storebror" Q och han tycker också om att visa sin kärlek. Det finns ju så många sätt att göra det på:

Man kan börja med att lägga sig riktigt nära.

Eller pussa örat.

Å nagga det ordentligt.

Eller nagga hakan (eller någon annanstans, lite var som helst).

Eller kolla om matte skött Qs munhygien.

Ungefär där har Q fått nog. Fast håll med om att han visar stort tålamod!

Såhär slutar det. Q vill faktiskt ligga nära och O är ganska nöjd med att nagga sin handske istället.

Härlig helg på Isaksdal

2011-07-24T22:37:00.008+02:00

Eftersom jag valt att inte anmäla hundarna till något (och gudarna vet att det är högsäsong just nu!) gjorde vi en utflykt till Isaksdal.

Min mamma hade fått ny medicin som hon inte tålde. Klart hundarna ställer upp som sjuksystrar då. Q under täcket och O mer centralt placerad. Håller dessutom undan flugorna...

Kollar läget. Säkrast med löplina när Otto ska vara ute själv.

Skogens gula guld! Två kilo rensade :)

Vi hittade ett älgskelett också. Otto sprang omkring med ett ben i säkert en timme i skogen. Klart man blir trött då...

Tack mamma och pappa för en härlig, lugn och skogig helg!

Nej!

2011-07-22T13:47:00.004+02:00

Bonusbild utan kommandon.

Har funderat på "Nej". Vad betyder det egentligen? För de flesta antagligen att hunden omedelbart ska sluta med det den håller på med och ta kontakt med sin förare. Borde vara lätt som en plätt men är det uppenbarligen inte alls. För det första verkar många, många hundar faktiskt inte ha fått lära sig kommandot - föraren tror att hunden liksom kan det från födseln. Därför alla som står och skriker NEJ till sina hundar utan att någonting särskilt händer (mer än att föraren blir mer och mer förb-nad). Nåja, det går ju att göra något åt, om man vill.

Däremot har jag lagt märke till att många lägger någon slags moralisk värdering i ordet Nej. Kanske delvis att föraren får chansen att släppa ut lite aggression men delvis också att hunden borde "förstå bättre". Att Nej innebär att föraren ska bestraffa sin hund. Rätt mycket hojtande blir det...

Och då kan jag tycka att man har kommit ifrån kommandots ursprungliga betydelse "omedelbart sluta med det den håller på med och ta kontakt med sin förare". För spelar det egentligen någon roll för hunden om ägaren lägger moral i ordet Nej? Förutom att det kanske/antagligen är obehagligt för hunden (som ju bara ville rulla sig i den där goda lukten eller något annat hundigt). Hundar har ju som bekant ingen moral!

Tror själv att du får en hund att reagera snabbare/säkrare genom att fylla ordet Nej med något snabbt och positivt. En kastad boll, kanske? Nej betyder då endast "omedelbart sluta med det den håller på med och ta kontakt med sin förare". Ingen moral, inga värderingar, bara effektivt och korrekt beteende.

Var, och när, kom människomoralen in?

Sol och bad, förstås!

2011-07-20T10:51:00.006+02:00

Sol och bad ingår faktiskt också i en riktig svensk sommar! Ellen är och hälsar på ett par dagar, så nu har alla de viktigaste varit här samtidigt. Vi packade bullar och gjorde en nostalgitripp till vår gamla badsjö. Hundarna stannade hemma och Hanna jobbade.

Utflykt till Nynäs

2011-07-16T10:53:00.003+02:00

Vi kidnappade världens bästa barn, Sigvard och Asta, som också är mina syskonbarn och flickornas kusiner. Hundpromenader, översovning och massor att äta, förstås. Plus en utflykt till Nynäs. Säger bara Nynäs, för slottet kom vi aldrig till.

Se varför i fotoalbumet. Ett smakprov:

Bilden är tagen på utställningen Älskas - Ätas. Den är väl värd att åka och titta på! Med eller utan kamera och en flock galna släktingar :)

Coola kompisar

2011-07-11T18:02:00.006+02:00

Träffade två spanska mastiffer på Brandholmen idag. Selma, tio månader och ljuvliga lille Björn, dryga två månader. Q låtsades som om han inte såg den äckliga valpen men Otto hade riktigt roligt med båda två.

Jagas med Selma...

...och lära lille Björn hur man gnager på en pinne.

Här kan du se storlekarna. Fast Selma ska väl ha sisådär tio kg till innan hon är helt färdig! Stiliga, eller hur. Björn ska precis hugga tag i Ottos svans :)

LC Stjärnhof

2011-07-10T20:37:00.006+02:00

Efter en härlig fr-lö på Isaksdal (tack mamsen) så blev det uppstigning 05.45 gäsp fvb. till Stjärnhov och Bråvikens LC-prov. Varmt och hög luftfuktighet men inte särskilt soligt. Massor med hundar och trevliga tvåbeningar. Q sprang sitt poängmässigt sämsta lopp (hittills), lite ointresserad på banan, tycker jag. 66,5 poäng. Fast han lyckades riva sönder hela vänster sida av mig i starten. Gör ont. Fast mest för att jag trodde mig vara så säker på att jag har den perfekta starttekniken *rodnar*
Det var generellt låga poäng men duktiga Tess blev provets bästa hund och Jansson som åkte hem en röd-grön rosett! Äntligen, Jansson :)

Det var roligt att träffa "alla" och kul att se hur glada Otto och bror Elias blev när de fick leka lite.

Mycket väntan blir det... Pojkarna slappar vi värmen.

Det var varmt och mitt i alltihopa fick jag åka till Södertälje och rädda en strandsatt Hanna. Hann därmed inte tillbaka till andra loppet men det gjorde faktiskt ingenting. Vi hade trevligt i bilen, slängde in de utmattade hundarna och sprang Nyköping runt. Därefter massor av god middag! Fastän klockan bara var halv fem. Ja, därefter var vi faktiskt tvungna att sova lite. Så nu är dygnsrytmen garanterat kajko. Och hundarna fortfarande helt slaka:

Efter regn...

2011-07-06T16:17:00.005+02:00

Den gule och den blå var helt säkra på att det fortfarande regnade...

...och de hade väl kanske en poäng där...

...men matte hade stövlar och tyckte att det bara var att skutta på.

Mera feberfri

2011-06-30T09:16:00.004+02:00

Otto har haft under 38,5 söndag, måndag, tisdag, onsdag och torsdag! Och ätit ganska bra. För tidigt att sluta oroa sig men kanske dags att börja se framåt...

Visst är han mager som en sticka - det blir man när man inte äter - men som synes verkar han vara på väg mot nya, spännande saker. Fortsätt tass- och tumhållning, tack.

Feberfri!

2011-06-28T12:29:00.008+02:00

Otto var feberfri sist jag kollade. Så nu håller jag tummarna extra hårt...

Delar härmed med mig av se senaste mobilbilderna:

Två knäppskallar som väntar på att jag ska komma och lägga mig. De har redan "bäddat"...

En icke hundbild! Greta, systerdotter Asta och min bästa mamma. Visst syns det att de hör ihop?

Mitt extrabarn Sofie, Greta och en mycket nöjd Otto. Bästa platsen :)

Morgonens promenad var ljuvlig förstås. Shorts och t-shirt, myggfritt, vackert och folktomt. Kan det bli bättre?

Veckans serie: Glad midsommar!

2011-06-25T10:57:00.013+02:00

Brandholmen, tidig morgon midsommardagen. Igår var det en lugn hunddag eftersom de fick stanna hemma från midsommarfirandet. Klart de måste bli av med springet i benen då.

Otto med en särskilt värdefull pinne. Han hoppas att Q ska lägga märke till den...

Ingen framgång på den fronten. Otto tar till det grövre artilleriet.

Radarn uppfälld. Hm, säger Q, rätt fin ser den ju ut.

Så blir det springa av. Åt ena hållet...

... och åt andra hållet. Pinnen försvann någonstans på vägen.

Otto blir törstig av att springa men klart han hittar till vattenhålet.

Nä, nu räcker det. Kameran (eller fotografen) är långsammare än hundarna.

Men titta här! En vante. Jättevärdefull! Vill du springa lite mer?

Otto mår fortfarande inte bra, feber, vill inte äta och har utslag. Först var det blod- och salthalter som var dåliga men nästa provomgång var de helt OK. Njurfunktionsprovet var också OK. Så nu avvaktar vi. Det är jobbigt. Den här promenaden blev det mycket spring men han är ju faktiskt en whippet och bara ett år. Behöver springa... Vi går hälften så långt som vi brukar och ändå är han väldigt trött när han kommer hem. Det syns ju också att han magrat. Så vi satsar på god mat, mycket vila och däremellan lite roligheter. Och mycket tumhållning.

Till Ellen

2011-06-21T21:52:00.002+02:00

Eftersom hon är flickan som älskar hundnosar:

Ser du kondensen på spegeln? Sånt som händer när man inte mår riktigt bra...

Bonusbild: Sommarlovs-Greta med sin älskade Otto. Eller är det Otto med sin älskade Greta? Bästa vänner är de i alla fall. Och mina favoriter.

Veckans fråga

2011-06-17T09:29:00.004+02:00

Väntar och väntar på att veterinären ska ringa och berätta vad Ottos prover säger. Sannerligen svårt att tänka på något annat. Vad kan då passa bättre än en veckans fråga som lite uppmuntran? Första pris är som vanligt en övernattning på Casa Schnackenburg.

Vad är detta? Den sitter fast i jorden och finns där "alltid".

Q är "tändsticksask". Här syns också omgivningarna, kan kanske vara till hjälp.

Svarsalternativ
A. Detta är en gammal griskyrkogård
B. En jordad kontakt att använda när det är fest i Nyköping
C. Stick fingrarna i hålen och se vad som händer
D. Har ingen aning, men ful är den.
E. Jag vet! Det är en...

Må bäste bloggläsare vinna!

Natt i Nyköping

2011-06-14T20:15:00.004+02:00

ca 02.00 Q har tagit hela täcket.

ca 04.00 O och Q har tagit större delen av sängen.

ca 06.00 Härligt att åtminstone två av oss sover gott...

Skakar på huvudet åt mig själv och frågar mig, om igen, varför jag fotograferar hundar på nätterna istf att sova men att jag är glad att jag kan skratta åt eländet ;)

Å hur och var får jag plats att sova? Hette det MIN säng, eller?

Vänner...

2011-06-13T17:17:00.002+02:00

Ibland säger en bild mer än tusen ord.

Grattis till oss

2011-06-12T21:54:00.009+02:00

Idag var det precis ett år sedan vi åkte till Michael och hämtade hem Otto. Ellen väntade på sjukhuset för vi skulle hämta hem henne och Hanna, Greta och jag kom mycket senare än vi tänkt oss. De trodde säkert att vi var en hemskt ond familj som inte brydde sig om sin sjuka flicka...

Passande till dagen är en rad bilder på vår bästa whippet retriever:

Kvällspromanad med Greta i Nyköping. Otto har hittat en handduk.

Morgonpromenad. En rejäl pinne som bara låg och väntade i parken...

Otto med en fin skumgummibit men han har sett det gamla mjölkpaketet och nu frågar han om han får ta det istället. Viktigt att en hund som vill bära på allt har fått lära sig att be om lov innan han tar något. Ibland har det ju varit mindre lämpliga grejer, som trasiga flaskor...

En nöjd Otto med sitt äckliga mjölkpaket.

Annars är det roligaste han hittat på sista tiden en 2,5 liters colaflaska som han försökte få med sig ut ur ett buskage. Det gick inte så bra, och jag märkte att flaskan var full av vatten när jag plockade ut den. Öppnade den och skulle hälla ut vattnet, så att Otto skulle kunna bära den lite. Vilken lukt! Insåg att jag hittat någons bästa hembränt-gömma och fick bråttom att lägga tillbaka den...

Äsch...

2011-06-10T14:30:00.003+02:00

Det är något som inte är helt OK med Otto. Vi har varit hos veterinären och tagit en massa prover som säger lite av varje. Nu ska vi dit igen så de kan ta om de gamla proverna och ta en bunt nya. Men Otto är glad ändå och vi andra väntar och håller tummarna. Det blir i alla fall varken utställning eller WR tills detta är ordentligt utrett.

På söndag har världens bästa guling bott här i ett år. Tänk så fort tiden går! Se så söt han var som liten. Nåja, han är fortfarande lika söt, fast på ett annat sätt...

En hundhög i soffan

Kristi Flygare på Isaksdal

2011-06-08T21:13:00.007+02:00

Landet är ändå landet, eller hur! Otroligt varmt och skönt väder men alla myggorna var vakna. Och fästingarna. Hundarna bokade in sig på sina bästa platser och låg där och vilade sig i form. Ungefär som deras matte... Men det blev några rejäla promenader också, bland annat en tvåtimmars runt Sjövik med bästa pappa. Det är semester!

Q gör skäl för sitt nick Det blåa rådjuret.

En av 100 000 000 bilder som bevisar att inte ens en Sony Eriksson med drygt 12 megapixlar per bild är tillräckligt snabb för att fånga en whippet.

Fågelsundstorp. Tänk, här bodde vi i ett tidigare liv, dvs. innan vi flyttade till Östra Kyrkogatan, till Bönstavägen, och till Isaksdal...

Otto nosar runt i vår skog.

När jag kom hem igen, gjorde Hanna det också. Nu är hon fast i Sörmland hela sommarlovet, eller egentligen på SSAB:s ekonomiavdelning. Skoj för oss allihopa.

Hoppsan!

2011-06-02T18:02:00.007+02:00

En civiliserad del av dagens vandring.

Det går undan nu. Våren bara försvann och nu är det rosor och liljekonvalj jag går och nosar på. Små, små skat- och knipungar har vi också sett på långpromenaden idag. Det blev en underbar vandring i shorts och t-shirt! längs ån i naturreservatet Hållet. Där får träden ligga där de faller, så det blev skogsagility för både två- och fyrbenta. Är glad att min trasiga ankel verkar hålla även för såna strapatser!

Hem kom vi två timmar senare med fästingar som kröp på Q, en matte med leriga och sönderrivna ben och en nöjd Otto. Imorgon kommer bästa Hanna hem för sommarlov. Det ska tillbringas på SSAB:s ekonomiavdelning men våra dagliga power walks verkar mer troliga nu...

Det händer mycket annat också, förstås. I söndags var Anita här med Knota och Polly. Håll med om att syster Knota är Q upp i dagen! Så söt och fin! Och vet var bästa stället att ligga finns...

Såhär glad blev Ellen när hon mötte Jessica.

Igår hämtade jag Jessica (en av de berömda systrarna Mitford, tillika Ellens terrierpeut) för en utflykt till huvudstaden. Nu är Jessica, flickorna och deras pappa ute och seglar. Vi får väl se när Anita får tillbaka sin sötaste lilla J! Vi hade i alla fall en underbar stockholmskväll med picknick i Tessinparken, stadsvandring och whippetspring på Gärdet. Jag är sååå stolt över den fina kontakt Otto och jag har. Han har verkligen koll på mig!

Badbilder

2011-05-27T16:22:00.007+02:00

Fredag eftermiddag, varmt, soligt och väldigt färdigjobbat. Mycket lämpligt att rensa bort jobbet och inviga helgen med "pojkarna" på Brandholmen.

Mina små antiloper vid vattenhålet aka Nyköpingsviken.

Otto spanar in utsikten...

...å det här är vad han ser. Visst är det fint!

Promenaden slutade lite hastigt när det började åska så vi körde hem snabbt. Det lyckades förstås börja vräka ner precis när vi kom hem och vi fick springa tillsammans men blev blöta ändå. Nu är det vin och min gamle granne Lasse Berg som gäller! Ha en trevlig fredagkväll, ni också :)

En mardröm?

2011-05-26T20:42:00.004+02:00

4.45, mycket tidig morgon. måste vaknat till och lyft på huvudet. Detta är vad som mötte mina trötta ögon: åtta ben som alla stack rakt upp i luften. Nästan i sömnen tog jag ett kort, det är någon av mina kroppsdelar till vänster i bild och jag fick mecka rätt mycket för att det skulle bli någorlunda ljust i bilden. Tänk inte på det, utan på hur knäpp jag är som har humor så dags på dygnet.

Funderar, som vanligt, på var jag får plats i MIN säng...

Eight legs met my eyes 4.45 in the morning.

Mina bästa flickor!

2011-05-26T20:25:00.003+02:00

Från vänster Sofie, Ellen, Greta och Hanna.

Idolbild från helgen, när Hanna var på besök från Uppsala, Ellen från Stockholm, Greta här hemma och extra-Sofie likaså. Vi firade Hannas födelsedag lite försenat, hon har på sig sin födelsedagspresent. Mycket populär! Kommer tyvärr inte ihåg vad som var så roligt på datorn.

Pest eller kolera?

2011-05-23T19:12:00.004+02:00

Såhär såg det ut när jag jobbade på Femöre sist, precis innan det började regna och blixtra. /at work

En av "pojkarnas" goaste vänner blev biten av en huggorm - så illa att han dog. Det är den andra hunden i år som blivit biten på "Hundängarna" här i Nyköping. Usch, det är väldigt hemskt och nu har jag massor av hundvänner som inte längre vågar gå dit med sina fyrbeningar. Fullt förståeligt! Man kan ju inte förstå hur hemskt det ska vara att släppa ut en pigg och lycklig hund och sedan plötsligt inte ha någon alls.

Men sedan började jag fundera och har nu kommit fram till att jag visst ska åka dit och släppa mina hundar, precis som förut. Även om jag går och stirrar på varenda pinne och håller andan lite när Q och Otto skuttar ut i någon buske.

Dels behöver de springa lösa och det är det enda stället där de lagligt (nåja) kan göra det. Det är enda stället jag vet där det verkligen inte kan komma bilar. Det spelar ju liksom ingen roll om jag har bra inkallning på mina hundar när Otto har en stoppsträcka på tjugofem meter...

Dels är jag ju faktiskt medveten om att det finns orm där. Nu har jag kortisontabletter (ja, jag vet att det går att diskutera) med mig, håller utkik och är säker på att jag, var jag än är, kan bära också 18 kg Otto till bilen. Hundängarna är ju inte så stora. Och släpper jag dem någon annanstans kan det förstås finnas orm där också.

Dessutom, två hundar sedan snön försvann. Katastrof och stor sorg för alla inblandade, självklart! Men om man räknar lite; under säg två månaders snöfrihet och uppåt 30 hundar som går där varje dag, skulle det betyda två ormbett på 1800 hundpromenader. Har ingen aning men låter det särskilt mycket?

I så fall är jag mer orolig för den huggorm som min syster Cecilias eurasier Selma hittade på familjens ställe i Bettna i påskas. Där skrotar ju hundarna omkring hela dagarna, inte alltid under superkoll. Läste runt lite och tydligen brukar huggormarna ha "hemområden" på ca 100 kvadratmeter...

Hur skulle du gjort?

Lite huggormsinfo på agria.se.

LC-bilder

2011-05-20T15:39:00.011+02:00

Kompisen Janssons snälla matte Monica skickade några fina bilder hon tog på LC-träningen sist. Måste ju bara dela med mig av dem!

Otto med sin nya australiensiska storlek L.

Noterar särskilt Qs snygga lårmuskler.

Å svänga kan han!

Blicken, koncentrationen, intensiteten... kan bara sammanfattas: traständ!

EFIT 16 maj

2011-05-16T22:18:00.020+02:00

Greta tyckte jag censurerade i förrgår genom att ta en lämplig bild när det gått ungefär en timme. Så jag blev tvungen att göra om alltihopa och sätta klockan på ringning varje timme och ta ett foto på det jag just då tittade på. Alla bilder är tagna med mobiltelefonen och obehandlade. Det blev annorlunda! Dagen innehöll t.ex. fler hundpromenader och mycket mer mat än som syntes.

Morgonen började egentligen 4.50, när Otto tyckte det var dags för en liten sväng. För trött för att tänka på att ta bilder då...

5.50 blev det heller inget foto för då sov jag, som tur var!

6.50 var detta det första jag såg när jag öppnade ögonen.

7.50 gick jag en halt morgonpromenad runt ån.

8.50 tog jag hand om måndagsmorgonens jobb.

9.50 på väg in till vårdcentralen med Greta (som syns lite i dörren).

10.50 Projektmöte med Mia, Mirja och Ulrika. Vår utvärderingsprofessor fick inte plats på bilden. Saknas gör Margareta och EU-flaggan.

11.50 På väg in till stiftsgården Stjärnholm för lunch.

12.50 kunde vi inte dricka kaffet i trädgården för det regnade så.

13.50 lyssnade vi till Per Johansson från Glada Hudik-teatern. Föreläsningen var avslutningen på den chefsutbildning som ingår i vårt projekt.

14.50 diskuterade mediastrategi med Mia.

15.50 mer epost på jobbet (ja, mitt skrivbord är alltid så där välstädat, faktiskt).

16.50 var jag glad att ha mitt kontor mitt i ett kulturhus så jag kunde låna en ny bok att lyssna på i bilen.

17.50 handlade Greta och jag.

18.50 åt jag några chips, kollade posten och löste dagens sudoku medan Greta lagade tysk potatisssallad. Lyxliv!

19.50...

20.50 Den som inte lagat maten får ta hand om disken.

21.50 undrade jag varför Otto låg och gnällde i min säng. Kan Q ha något med saken att göra? Det är han till höger i bild ;)

22.50 borde jag väl lägga in en bild på en tandborste men ni fattar... Sov gott!

LC

2011-05-15T17:52:00.006+02:00

Lycklig Otto har fångat trasan

Ännu en härlig dag! Kan meddela att västra Sörmland är alldeles underbart så här års, även om orsaken är felkörning och därmed väldig brist på bensin... Hur man kan köra fel till ett ställe man kört minst tio gånger är en helt annan fråga.

Det var precis lagom många hundar, lagom väder och mycket trevligt sällskap. Idag bl.a. två jättesöta basenji som sprang fint. Det gjorde både Q och Otto. Q kändes inte riktigt i kondition, tyckte jag, medan Otto blev väääldigt förvånad när trasan plötsligt svängde! Han har ju hittills bara mött en trasa som åker rakt fram ända in i gropen. Banan var ganska liten och väldigt snäv.

Otto och Jansson efter målgång

De fick springa varsitt ensamlopp och varsitt i par. Annica och AnnMari hade som tur var en australiensisk munkorg modell L som Otto inte reagerade alls på. Otto fick springa med favvo-Jansson som gjorde en rejäl kullerbytta på slutet. Det gick i alla fall bra.

Själv lyckades jag trampa snett och sitter nu här med en svullen ankel, placerad på en stol. Inte så praktiskt att vricka sig och sedan vara tvungen att gå, gå, gå i ett par timmar. Förstår inte riktigt hur jag ska fixa det med en sjuk Greta - hur går man ut med två hundar på ett ben?

Dagens lärdom: ha alltid med en linda och liniment till träningen! Och bensin... Tack Janne för att jag fick köpa en dunk så jag klarade mig till närmsta mack.

EFIT lördagen den 14 maj

2011-05-14T22:27:00.020+02:00

Skulle på födelsedagskalas till Nikko på Lidingö idag. Eller till RAS-dagen i Enköping. Eller till Ekensberg för att lära mig mer om mystery caches. Kanske just därför valde jag att stanna hemma med Greta. Lät mig inspireras av Sofia att prova på EFIT (Ett Foto I Timmen). Detta är min dag:

06..30 Otto ville ut (han syns i dörren). Det ville varken Q eller jag. Otto vann för vem vågar chansa?

07.30 Efter en liten sväng gick vi hem och tog sovmorgon. Fatta att mina ben får plats mellan hundarna. Inga marginaler!

08.30 Träffade Lizzie och Cameron på Brandholmen.

09.30 Och en stor snok.

10.30 Hem till facebook.

11.30 Färdig! En halsduk i garn tillverkat av bambu.

12.30 Lunch på balkongen, resten av förrgårs pizza och DN.

13.30 Hundpromenad. Otto sköter renhållningen.

14.30 Kaffe, bullar och ny stickning.

15.30 Vi kan ju låssas att jag läste nya Vinthundsbladet en timme... medan vi funderar över var jag fick plats. Kan meddela att jag sover så gott med det extrastora nya täcket.

16.30 Lagar mat med Greta.

17.30 Det här är vägen till affären - det funkar dåligt att laga paj med ett ägg...

18.30 Äntligen! Ostpaj med sparris, sallad och två sorters balsamico.

19.30 Greta och jag pratar om döden, äter lite mer mat och har det bra.

20.30 Kvällspromenad. Letade efter en geocache som ska finnas någonstans i Gripsholmsparken. Hittade den inte :(

21.30 Å ena sidan...

22.30 ...å andra sidan. Så ser det ut i kökssoffan på kvällarna.

Tänk så mycket det händer på en dag när man inte gör något! Tycker EFIT var roligt och ska göra om det på måndag, lite mer strukturerat. Jag tänker sätta klockan på ringning varje timme och ta ett kort precis just då.

Tack för idag. Imorgon blir det LC i Strångsjö. Premiär för Otto! Ännu en underbar dag :)

Olycksfall?

2011-05-13T20:15:00.005+02:00

Det här kan ju inte föreställa min vackra whippet. Jag är ju för f-n inte ens säker på att det är en hund...

Kan rapportera från veckans WR-träning att Otto springer som en galning, numera genom öppen bur. Måste få tag på en tillräckligt stor (läs låååång) munkorg åt honom för nu är det snart dags att springa med andra. *stolt matte*

Q springer med andra hundar igen men lägger sig fortfarande helst sist. För lite armbågar på den hunden... Men sista loppet fick han en bra start och vann över kollegan Jansson. Vi fortsätter träna och målet är fortfarande licens för båda.

Jag var två dagar i Falköping på jobb och bästa grannen Gunilla tog hand om pojkarna. Det är så helt underbart att hon finns, att jag vågar be henne om hjälp och att jag dessutom känner mig helt lugn när de är hos henne. Med erfarenhet av två dalmatiner är ju två whippar nada... Jippi för grannar i största allmänhet och för Gunilla alldeles särskilt!

Härliga maj!

2011-05-11T10:51:00.004+02:00

Fick en underbar morgonpromenad med bästa f.d. kollegan Anna och "pojkarna" runt ån. Vi hörde göken och njöt av att vara alldeles ensamna en vanlig morgon.

Så här fint är det på stigarna i Hållets naturskyddsområde.

Såg tyvärr inga bävrar men många färska tecken på deras närvaro. Många jättestora träd låg avbitna i skogen och det är omöjligt att förstå hur de skulle få dem med sig. Eller så får de inte det, utan de blir bara kvar där de ramlat.

Få saker som slår utsikterna över ån!

Jobbigt ibland...

2011-05-03T09:24:00.002+02:00

... att vara whippet retriever. Ellen fotade den utmattade hjälten Otto som tydligen hittat en skatt.

1 maj

2011-05-01T18:39:00.005+02:00

En aktiv dag som började "vardagstidigt" med frukost och hundpromenad, snabbt scenbyte till Franciskusgården och uppsjungning av vårens körövningar - gospelkonsert. Greta, Sofie och bästa grannen Gunilla kom och lyssnade. Det var roligt att sjunga, roligt att sjunga för andra (som inte är trötta på sångerna...) och roligt att alla tyckte om det vi sjöng. Fast gospel är ju medryckande och Greta konstaterade att jag inte kan stå stilla, även om de andra gör det.

Så hem för klädbyte och iväg med Q till Norrköpings WR. Q sprang två lopp med 3 andra hundar och jag tycker det går lite bättre nu. Han vill inte riskera att hamna i bråk, så han lägger sig sist och stannar innan gropen. Traständ är han så det räcker, det är armbågarna som inte är tillräckligt vassa.

Klenods Inger lägger upp bra övningar och idag avslutade vi med att Q sprang med Jansson. Deras stackars husse fick släppa båda två (fatta hur svårt det är att hålla två galna whippar som skriker, en under varje arm) och det gick jättebra. Q skakade trasan så Inger gav honom en att ta med hem :)

Otto nyser och snörflar fortfarande så i morgon får jag ringa till veterinären igen och kolla hur länge såna symtom kan sitta i. Roligt är det i alla fall inte.

Q är trött, Otto likaså. Otto ser nöjd ut med att "storebror" kom hem till slut. Fast som synes måste Otto lekt en hel del medan vi var borta...

Femöre

2011-04-30T12:35:00.011+02:00

Tidigt upp och ut till Femöre för att fortsätta jakten. En underbar morgon!

Geodogen letar på en luftvärnskanon. Detta kan kallas en "spoiler", dvs. något som ger extra ledtrådar till var cachen är gömd...

Vackert, vackert! OBS de koppel lagen föreskriver så här års...

Sprang, promenerade, klättrade, kröp och njöt av morgonen. Otto är fortfarande inte riktigt bra så vi tog det lugnt. Jag var bara tvungen att ta sommarens första dopp, vått, kallt och underbart.

Fick hjälp av en morgonpigg fågelskådare att hitta en välgömd cache - det där med att sticka in händerna i okända hålor är inte direkt min grej.

Smög förbi ett litet rött hus i skogen där en gammal farbror satt och spelade Taube på dragspel för sin kompis.

Otto provar vattentemperaturen. Kan meddela att det var kallt men underbart, i alla fall för mig.

Geocaching tar på krafterna.

Min Geodog!

2011-04-29T19:10:00.004+02:00

Är fast i träsket. Geocachingträsket. Om ni såg mig och Greta i veckan när vi försökte lyfta på ett gatubrunnslock - i en gatukorsning mitt i Nyköping - så förstår ni vidden av det hela... Vi var bara tvungna att kolla om cachen inte låg där nere.

Galna människor över hela världen har gömt små lådor, cachar, noterat GPS-koordinaterna och lagt ut dem på webben. Sedan är det bara att leta och fylla i loggboken när man hittat en. Det finns bokstavligen cachar ÖVERALLT men de ligger så, att "mugglarna" inte ser dem. Nyfiken? Mer finns både på den svenska och den amerikanska geocachingsidan.

Hälsosamt och gemensamhetsskapande att leta cachar, tänkte jag, och eftersom jag jobbar i EU-projektet OxelöSUNDare satte jag igång ett samarbete med Oxelösunds turistbyrå, hembygdsförening och mig själv. Nu väntar jag bara på att hembygdsföreningen ska ut och gömma de av projektet införskaffade plastlådorna. På måndag morgon ska jag lära den första gruppen hur det går till. Hm... kan ju vara bra att ha hittat de cachar som de ska söka efter innan dess. Körde alltså ut till Femöre (som kan rekommenderas alla dagar, till geocaching, bad, naturupplevelser...) med pojkarna, plockade upp GPS-mottagaren och började leta.

Otto visade sig (förstås!) vara en alldeles utmärkt geodog och var alldeles otroligt entusiastisk över vårt fynd. Körde alltså vidare och började leta efter nästa låda. Gick och gick, runt träsk och över berg, längs havet osv. GPS-mottagaren är inte särskilt avancerad men jag gav mig inte.

En enda människa mötte jag på två timmars letande - min kollega Margareta som jag tillbringat dagen med. Visst är världen liten!

Den här gången visste jag att cachen skulle ligga under en stor sten med stensöta på. Letar stensöta men hittar ingen i närheten av nollpunkten. Istället hittar Otto cachen. Tycker den verkar bekant och det är den. Vi har hittat samma cache två gånger fast från olika håll. Nåja, Otto fick lära sig något mycket bra. Åkte hem och belönade mig med whiskey och kanariepruttar. Fortsätter imorgon, bara tre kvar...

Vill du följa med? Packa matsäcken och räkna med att det tar hela förmiddagen :)

Såhär ser en geodog ut (hunden till höger). Q står över sånt larv.

Sk-t också!

2011-04-25T09:30:00.002+02:00

Var och vaccinerade hundarna i onsdags, bara det vanliga. Inga problem med Q men Otto verkar inte alls må bra. Han är trött och hängig, låg i korgen och kissade på sig (!), har kräkts en gång och i natt har jag varit ute med honom tre gånger.

Jag blir väldigt orolig och så trött - det är lite som att vara småbarnsmamma :( Avskyr att gå ut precis så ofta att man inte hinner somna om ordentligt. Emellan promenaderna gällde det att lägga sig i sängen så att man undviker 1. de blöta fläckarna (där Otto legat och slickat), 2. de grusiga fotspåren och 3. de sovande hundarna. Hur 17 kommer det sig att de somnar om på sekunden medan jag ligger där och vrider mig? Nåja, det är i alla fall väldigt mycket skönare ute nu än i vintras och morgonen var underbar.

Idag blir det stora schaktbladet genom lägenheten - besök och fint väder ställer till det... Därefter WR men Otto får stanna hemma. Istället tar jag med mig vår söta granne Gunilla som verkligen behöver en whippet. Vi ses!

GLAD PÅSK!

2011-04-23T19:57:00.003+02:00

Min egen påskhare Otto visar hur man har öronen så här års.

Bonusbild: Ellen och Q vilar ut i solen efter en riktig påsklunch på Isaksdal.

Tack alla för en underbar påskafton! Å än är den inte slut :)

Solig söndag i Nyköping

2011-04-17T18:47:00.007+02:00

Varje helg säger jag, att just denna varit den bästa på länge. Men det är ju faktiskt sant, varenda gång. Dagen började på Brandholmen med rejält spring. Stackars Q har ju den "gula faran" efter sig hela tiden men ibland lyckas Otto få igång honom. Ibland...

Tugga, tugga, bita, bita... Mahatma Quince försöker med antivåldsmetoden men med mycket litet resultat.

Å plötsligt står Otto "som han ska" och tittar på något som Q gör. Trots världens mest långsamma mobil finns det tid. Visst glömmer man de 100 andra fotona, med ett halvt öra eller bara svans på då?

Så hem och putsa fönstren. Hundarna "hjälpte till". Eftersom jag har en hel gavel krävdes lite eftertanke. Först västerfönstren, så östersidan. Därefter var jag tvungen att flytta ut på balkongen med stickning och kaffe och vänta på att solen skulle flytta sluta skina på söderfönstren. Det tog låååång tid :)

Passade därför på att ta med pojkarna till hamnen och äta god glass i solen med Greta och vårt extrabarn Sofie. Det är lite läckert att gå i stan bland alla människor med Q och O som sköter sig så bra och får så många fina kommentarer.

Sedan är vi trötta allihopa. De fyrbenta har ett tydligare kroppsspråk än de tvåbenta.

Greta bjöd på stekt lax med vitlök och färsk ingefära och stekt zucchini till middag. Som sagt, bästa helgen på länge!